Visst låter det skumt? Här har jag gått och funderat på än det ena och än det andra; ska CSN-pengarna komma i tid, kommer jag igenom securitychecken på Skavsta med två jackor eller kommer jag att svettas ihjäl innan jag når fram till England? Alla små oväsentligheter gick bra, men ni kan tro att jag fick hjärtat i halsgropen när en SARS-klädd människa gick igenom en av Southamptons centrala parker häromdagen, frenetiskt petande i marken med en lång stålpinne kopplad till en gul mojjagroj på hans rygg. Jag trodde att England skulle vara safe! Bilden klarnade dock efter en stund och jag kunde lugnt konstatera att SARS-personen antagligen var ute på vift och kanske inte vid sitt sinnes fulla bruk. Lite kul var det i alla fall. Fotobevis finns nedan.

I fyra dagar, sedan i söndags, har jag och Asrin gått och gått och gått och gått för att hitta någonstans att bo. Vi har varit på oräkneliga visningar och det ena stället har varit värre än det andra. Det spelar liksom ingen roll att f.d studenter har varnat oss om att standarden är toklåg jämfört med Sverige och att hyrorna är höga - sån´t tror man kanske på först när det syns… Vi har bott på ett trevligt gästhus under letandets dagar och lyxat oss med utemat varje dag. En taxichaufför sa att Englands nya nationalmat är indisk, och det finns indiska restauranger både här och där. Det gör mig såklart väldigt glad!

Nu har vi slagit oss till ro i ett riktigt studentområde som heter Polygon. Det tar högst fem minuter att gå in till stan och till universitetet, som ligger mitt i smeten. Dessutom finns det massor av mysiga caféer, restauranger och pubar runtomkring, så det går nog ingen nöd på oss. Vårt riktiga boende renoveras just nu (kan någon förstå vad det är med mej och renoveringar? They´re everywhere…) men vår hyresvärd har ordnat en tillfällig lägenhet åt oss. Jag, Asrin och en spansk tjej som heter Maite ska bo tillsammans. Ett oslagbart gäng.

Nu ska jag måla naglarna röda för nu är det galej på gång! Första exchangestudent-festen går av stapeln ikväll, med internationell buffé och allt. Det är jag, Asrin och Maite som ska dit och svänga våra lurviga tillsammans med massa spanjorer, fransmän, solbrända italienare, indier, afrikaner och en och annan skandinav. Trevligt värre!

Dagens bilder:

1) Fågelinfluensamannen

2) Indisk mat - mmm!

3) Husletande på alla möjliga ställen...

Jag var (tyvärr) lite för noggrann igår och ringde till Ryanair och frågade exakt hur mycket priset är per kilo övervikt på flyget som går imorgon. Jag blev inte särskilt överraskad och inte heller så jätteglad - 141 kronor per kilo! Rena rånet. Gårdagskvällen och morgonen har därför ägnats åt att plocka bort minst en tredjedel av den tänkta årsförbrukningen av diverse kläder, viktiga papper och andra nödvändigheter. Maria var här en sväng igår kväll och överlämnade en lila resekompis. Hans fötter är också lila och prasslar lite när man trycker på dom. Tanken är att jag ska krama lillen när jag känner mej ensam eller bara när jag vill ha någon att mysa med. Han har noga betraktat mina precisa vägningar av alla tveksamheter på vår lilla köksvåg och han har hjälpt mej att sålla bland allt viktigt och oviktigt (kolla in bilden - vilken baddare!). Vilken tur att jag har sällis. Tack Maria!

Imorgon kommer jag att svettas mer än vanligt. Mamma och pappa kom nämligen på den briljanta idén att jag faktiskt kunde ha dunjackan på mig på flygningen, istället för att lämna den hemma (den får inte plats i packningen!). Till saken hör att jag dessutom ska ha två t-shirtar, en tjocktröja, en sjal och skinnjackan. Och dunisen! Liiite varmt. Det kommer säkert att se kul ut också. Om incheckningspersonalen frågar om mitt klädval får jag helt enkelt säga att jag är en väldigt frusen person. (NOT).

Imorgon bär det iväg. Skitkul. Jag är bara glad och kan inte säga så mycket mer om det - jag vet ju liksom inte hur någonting blir. Vi ska i alla fall äta på restaurang imorgonkväll och det ska bli trevligt. Det är tur att jag är lättroad!

Jag återkommer från England.

Jisses, jag trodde väl aldrig att jag skulle ge mig in i bloggarvärlden. Facebook är avancerat nog... Men så fick jag ett mejl från Hedda där hon skrev att hennes indienresa gick att följa på hennes supersnygga blogg, med bilder o allt. Kul och bra idé. Jag nappade direkt och kan numer - med viss hjälp från Johanna (!) - visa upp mina små glimtar ur tillvaron.

Även om det just idag är ganska varmt ute känns det nästan mer som höst än som sommar. De senaste månaderna har bestått av typ tretton femtondelar jobb och två femtondelar semester. Semestern avnjuts i skrivande stund och innehåller till synes massa andra saker än fri tid (förstås beroende på om det handlar om fri tid eller fritid...). Jag övar i alla fall på att ta det lite lugnt.

Framöver åker jag till Southampton i England för att läsa lite smått och gott på Solent University. Det kan ju bli precis hur som helst, så därför känns det väldans skoj! Nästan lite "Indian feeling" - man vet aldrig vad som väntar... Och det är mest där bloggandet kommer in i bilden. Förhoppningsvis hittar jag på några nya vänner som kan bli porträtterade på sidan, kanske en lägenhet (eventuellt mer begränsad tillgång än på vänner, liiite pyrt på boendeplanet just nu!), en ny stad, nån snygg kändis från vaxkabinettet i London... Bloggen känns i alla fall som ett bra forum för nära och kära att hålla koll på mej; lite pics, lite skrivet. Vi får väl se vart det bär hän helt enkelt!