En kort resumé på svenska: Jag och Asrin var på stan i tisdags för att fixa hallowenkläder till "The Halloween Hoedown" i vårt Flouse, när jag blev skjuten i tinningen av en soft airgun. Jag ringde till polisen som hämtade upp mej och Asrin i en riktig polisbuss och körde oss till stationen. Asrin fick gå in med en police officer och jag med en annan (tänk typ Troy i "Morden i Midsomer" så får ni rätt feeling...). Förhören började och här kommer delar av mitt Witness Statement:

"On Tuesday the 28th of October 2008 at about 5.10pm I was with my friend Asrin in Southampton as we were out shopping. We had just left a fancy dress shop near to the White House bar and started to walk towards the High Street and towards the centre of town. We walked on the pavement on the left side of the street. (...)

Suddenly I felt some pain to the left side of my face next to my eye on the temple. I immedately thought that someone had fired something at me and I said to my friend (in Swedish) "SHIT I THINK SOMEONES JUST SHOT ME". I turned around and saw someone on the pavement near to White House. All I remember about him was that he was a tale male in a black coat with black trousers and he was smiling. Asrin immediately was looking around and she told me she saw someone duck back into a window above the newsagents.

Being hit caused a lot of pain and I now have a slight bump on my temple with a small red mark. I don´t expect to be hit by anyone with anything when I´m just walking along the street."

Jag och Asrin sa hej då till Troyarna efter att de försäkrat sej om att vi mådde bra och inte ville följa med dem hem till Midsomer och hälsa på kommissarie Barnaby och äta Carols hembakade bullar. Vi tackade nej men sa att vi gärna återkommer, speciellt om det blir någon skördefest framöver, och gick istället hem till vårt krypin på 47 The Polygon. Som plåster på såren bakade vi chokladbollar och morotskaka.

Bildbevis finns nedan, både på skottet i huvudet och på att chokladbollssmeten var väldigt god.

Det som är världsbäst med att plugga är att det inte finns tillstymmele av söndagsångest. Imorgon bitti är det måndag. Min dag börjar med spanska 13.00 till 14.00, följt av en jättejättetråkig lektion i Police and society. Förra veckan somnade jag i klassrummet - på riktigt! Jag gjorde allt för att hålla mej vaken; nöp mej hårt i armen, skickade mess till Asrin och skrev saker i blocket. Inget hjälpte. Jag minns att jag tittade läraren i ögonen och försökte nicka instämmande, och plötsligt blev allt svart i några sekunder. Det bara snurrade till i bollen men sen vaknade jag. Shit, pinit värre. Det ligger därför nära till hands att helt enkelt inte gå på lektionen imorgon.

I fredags åkte Asrin till London och Maite till Spanien. Jag har inte varit själv en endaste stund sen vi kom hit för sex veckor sedan känns det som, så även om det var lite scary i början tror jag att det var behövligt. Landa lite. Jag har både påbörjat och avslutat min första uppsats, känns mycket bra. Ben och Pat var nere och fikade lite i lördags (och lånade damsugaren för andra gången sen vi flyttade in, hm...) och Pat lovade att läsa igenom uppsatsen innan jag lämnar in den. Jag tror att jag har hittat på en massa ord som inte finns. Vem vet till exempel att konkurrent inte alls heter concurrent på engelska (vilket borde vara det mest naturliga i världen) utan competitor? Skumt. Jag ska nog infoga lite svenska ord i det brittiska vokabuläret för att göra det lite mer förståeligt.

I går kväll var Sandra från tennislaget hos mej. Vi lagade mat och lånade en amerikansk komedi från vår personliga videobutik en våning upp. Jag somnade INTE. Det går framåt!

Bild numero uno: Jag lagar lördagsmiddag. Aubergingryta med pasta. Gott och billigt.

Bild numero dos: Vår landloard Paul har installerat brandvarnare i vårt hus. Det är jättebra, verkligen, men det känns aningen överdimensionerat. Vi har tre sovrum, en hall och ett kök och åtta brandvarnare. It makes so sense att ha en brandvarnare ovanför spisen! För några dagar sedan gick larmet när jag stekte ägg och herrejäklar vad det tjöt. Alla brandvarnare i vår lägenhet OCH i killarnas lägenhet gick på samma gång. Mitt i detta kaos förväntades jag springa ut till vår gemensamma entré och trycka in en mystisk kod på en stor väggdosa. Pat kom också nedrusande och jag skriker i panik på svenska - till Pat - typ "hur f-n får jag tyst på den här jäkla skiten??!". Pat såg definitivt ut som ett frågetecken efter mitt utbrott, men cool surfare som han är tryckte han bort oväsendet. Vi har dock lärt oss av våra misstag och därför fick Sandra träna sin forehand till förbannelse medan jag stekte auberginer, viftandes under brandvarnaren, om och om och om och om igen...

Ingenting liknar hemma. Här kommer lite random pics från huset:

1. Vårt fina, nyputsade hus! Mitt rum har fönster ut mot vägen, precis bakom den röda bilen. I lägenhten ovanför vår bor Ben, Kes, Damion och Pat. På grund av diverse happenings, vars innehåll jag inte behöver redogöra för närmare, pågår det ett smärre kring mellan de båda lägenheterna - tjejerna mot killarna (och tvärtom förstås!). I helgen har vi tävlat i vem som verkar ha roligast fest, mest folk på besök och vilken lägenhet som spelar högst musik när det egentligen är sovtime... Puh. Seriöst har det varit ganska onda blickar oss emellan. Jag och Asrin skyldiga Ben och Kes en middag, så vi kanske kan ta den i veckan och samtidigt skapa fred mellan de två lägren. Huset som vi bor i är i alla fall en klass för sig.

2. Jag på gatan utanför vårt hus. Som synes kör/står bilarna på FEL sida av vägen. Helskumt och jättefarligt, speciellt i början när vi kollade åt fel håll hela tiden. Bilarna och fåglarna har varit det farligaste i Southampton so far. Det fullkomligt kryllar av äckelduvor överallt. Från vårt hus till stan och universitetet tar det mellan 3 och 6 minuter att gå, just beroende på om jag tvingas ta omvägar förbi pippifåglarna i parken. Hur som helst är det väldigt nära till allting, och det är framförallt väldigt bra på natten. Pizzan hinner liksom inte svalna påväg från pizzabagar´n till husdörren. Om dessa pizzor kunde tala skulle de garanterat vittna om många tossiga efterfester på 47 The Polygon.

3. Asrin är min Englands-ängel. Det händer så sjukt mycket tokiga saker hela tiden så vi har minst ett par panikskrattanfall varje dag. Det är få förunnat! Framförallt håller vi ju oss väldigt unga genom att skratta så mycket. Asrin och Maite från Spanien (som också bor i huset) är min lilla familj nu. Vi håller koll på varandra; när vi kommer hem, hur skolan var, om alla har ätit middag och gått på toa som man ska. Asrin ska försöka göra så lite som möjligt i skolan det här året, så hon har precis bytt ett par units mot nybörjarengelska (bra val, hihi!). Jag tycker att det är en jättebra idé. Hon har redan en examen i Statsvetenskap och förtjänar lite lättsamhet. Dessutom kan vi ägna än mer tid åt att prata roligheter, gå till Asda och handla (vårt andra hem) och rocka fett på KAOS. Asrin äger.

4. Jag och Asrin har haft galet kul åt denna fantastiska bild, som inte alls är särskilt smickrande för en så proper and decent young girl like me. Läget på bilden är definitivt inte så illa som det ser ut. Den visar ju bara klart och tydligt att det ÄR gott med vin och att studenter kan offra mycket bara för att få sej en liten sipp... Faktum är att det har slinkit ner ett par vindunkar sedan vi kom hit. Utgång både två och tre dagar i veckan kräver sitt! KAOS är än så länge favvostället. Mycket billiga och bra studentpriser. (OBS! Bilden är ett skämt. Typ.)

5. Filmkväll en våning upp. Mysigt som tusan. Jag somnade ju såklart efter en liten stund, men det var trevligt så länge det varade!

6. Som tur är finns det andra saker att göra än att springa på KAOS i tid och otid. Äta middag och dricka vin till exempel. Ben och Kes (från vänster) bjöd mej och Asrin på en kulinarisk festmåltid för en tid sedan. Mycket trevligt. Lite appropå någonting helt annat bad grabbarna oss att springa ner till vår lägenhet och hämta lite grejjer som fattades. Typ bestick. Och tallrikar. Och glas. "Do you have a fryingpan as well? Thanks..." Tur att man har grannar. Speciellt om grannarna har inhandlat vissa attiraljer som faktiskt behövs för att intaga föda.

Enjoy!

I lördags studsade jag upp ur sängen tidigt som tusan och tog tåget till London. På väg ner till tågstationen lyssnade jag på Plain White T´s, njöt av den lite kyliga, disiga morgonluften och kände att lalalalalife is wonderful…

Tåget tog bara en timme och tjugo minuter, så jag var framme vid Waterloo Station redan vid 9-tiden. Det är häftigt att London bara ligger en dryg timma från mitt "hemma”! Och jag gillade verkligen vad jag såg - a lot! En riktig storstad med hög mysighetsfaktor, galet mycket affärer och människor överallt, från alla möjliga hörn av världen verkade det som.

Jag mötte min kompis Johanna och hennes granne vid 11-tiden på förmiddagen och vi startade upp med en riktig pangfika och pratade av oss om den senaste tidens happenings. I en jättekul butik i Covent Garden köpte jag ett par jättefina mjukis/pyjamasbrallor. Det behövs för vi lever praktiskt taget i mjukisar hemma i huset!

Oxford Street var betydligt mer storstadspulserande än det genuina Covent Garden, tokmycket folk, bilar, affärer… Puh! Vi åt mat tillsammans innan jag tog tåget tillbaka hem igen, för som traditionen kräver var det naturligtvis partaj hemma på gatan i Polygon på lördagskvällen. Mer London en annan dag. Som sagt, tur att jag bor så nära!

Lite bilder:

1) Jag posar med en människostaty utanför marknaden i Covent Garden.

2) Jag och Johanna ovanför underground-stationen.

3) Oxford Street

Tack alla ni som tar er tid att skriva små och stora kommentarer här på bloggen! Som ni säkert har märkt lägger jag inte ut hälsningarna till allmän beskådan, utan väljer att behålla dem för mig själv. Det blir nog roligare för både er och mig!

Nu har jag, Asrin och Maite flyttat in i vårt nya hus och skolan har börjat på riktigt. Det har hänt så mycket de senaste veckorna så jag vet knappast var jag ska börja. Jag tittade precis igenom alla bilder som jag tagit sedan vi kom hit och ja, det är helt crazy… HELT crazy, no joke. Bara för att hålla er på sträckbänken ett tag till väntar jag med godbitarna och mjukstartar med en riktigt seriös skolgenomgång. Håll till godo!

Studierna i England sker alltså genom rättsvetenskapsprogrammet i Örebro, och jag förväntas därmed läsa juridiska kurser. Nu faller det sig ju så att fastighetsrätt, bolagsrätt och diverse landrättigheter inte är mina favvo-områden, så att kurserna skulle vara rent juridiska är en sanning med modifikation. Varje unit innehåller en timmes föreläsning och en timmes seminarium per vecka, vilket innebär ganska mycket skoltid.

Spanish for beginners är definitivt inte juridiskt men åh så kul! Jag kan numer presentera mig och berätta var jag kommer ifrån och fråga andra personer detsamma. Lärarna är toppenbra och det känns som om hela klassen går omkring och myser i ett rosa skimmer av Hasta la vista!, Buenos noches och Encantada. Gött!

Constitutional and Administrative Law handlar rätt och slätt om Englands konstitution (eller Englands brist på konstitution) och förhållandet mellan enskilda och staten. Kursen ges av en Dr. Lars Moseson, en utomordentligt vältalig man med svenskt påbrå. Allt är planerat in i minsta detalj och det låter seriöst som ett utdrag från en bok när han pratar, fast på ett bra sätt. Som tur är kan han inte svenska och har inte varit i Sverige på 15 år, så förhoppningsvis avslöjar han inte mina utsvävningar gällande den svenska konstitutionen (det är ju såå trevligt med jämförelser mellan länder, nu när det finns svenskar i klassen!).

European Human Rights ges av samme Dr. Moseson, även denna kurs minutiöst planerad. Jag har verkligen sett fram emot att läsa lite mer mänskliga rättigheter. Stora förväntningar.

Globalisation är en unit som jag träffade på av en ren tillfällighet. Den hör egentligen till Business Management-programmet (typ civilekonom) men jag fick tillåtelse att läsa den i alla fall. Jag hade en lektion idag och det är riktigt svårt! Det handlar om hur den fria marknadsekonomin rättfärdigar globalisation, om kapitalismens utveckling och om finansiella system. I slutet av året kommer vi till analyser av Kina, Indien och USA, om IMF och världsbanken. Spännande och utmanande. Vår lärare i kursen, Nick Pott, är en härlig klass för sig. Han är nå´n slags professor i nationalekonomi, tycks ha en förkärlek till alkoholhaltiga drycker och driver friskt med sin egen ovilja att konsumera. Kompetent och högst underhållande.

Substantive European Union Law. EG-rätt helt enkelt. Tack Gud för att jag har läst lite EG-rätt på svenska, för även om språket går bra måste jag säga att saker kompliceras en aning på Engelska. Nästa lektion handlar om den fria rörligheten för varor inom gemenskapen. Intressant i förhållande till Globalisation…

Police and Society skulle jag inte alls ha läst, men hoppade på den istället Human Resource Management. Ledarskapskursen (HRM) blev inte alls som jag tänkt mej. Min arbetsgrupp diskuterade bara ledarskap i förhållande maximerad företagsvinst och såg ut som frågetecken när jag pratade om genus, Carin Götblad och om att göra lite tvärtom. Så det blev en poliskurs istället. Den verkar relativt flummig och oorganiserad vilket ju passar alldeles utmärkt eftersom att resten av kurserna verkar kräva sitt. En så kallad puss och kram-kurs.

Så, that´s it. Framöver ska ni få både bilder och skildringar från roligare håll. Den som väntar på nå´t gott…

Klockan är på tok för mycket för att jag ska skriva mer än ett par korta rader. Vi har flyttat in i vårt nya hus idag och det känns alldeles fantastiskt, och än bättre blev det för några minuter sedan då jag upptäckte att jag kan koppla upp mej på grannens nätverk. Tack!

(Grattis på födelsedagen brorsan!)