Ja, du darling... Det var väl nästan typ exakt ett år sedan det brakade loss? 

xxx

På båten över till Lamma Island, en dryg halvtimmes båtfärd söder om Hongkongön, träffar jag en inflyttad kanadensare med sin familj. Han är bosatt på ön sedan tre år tillbaka och säger att han fullkomligt älskar livet utanför storstadspulsen. "Du kommer säkert att gilla Lamma", säger han och tillägger; "Många blir så förtjusta att de inte ens vill åka hem igen!" 

Den lilla hamnbyn som möter mig när jag hoppar av båten doftar av vitlök, skaldjur och nybakat bröd, restaurangerna vid vattenkanten har rödrutiga dukar och för första gången i Kina möter jag något som känns äkta genuint. Förvisso träffar jag flera västerlänningar och hör fler språk än vanligt, men den pittoreska och småskaliga atmosfären väger upp allt som kan uppfattas som aningen kommersiellt och påhittat. Restaurangerna trängs på den charmigt förfallna huvudgatan genom byn och det är inte bara skaldjurstemat som är exotiskt; här finns japansk mat, libanesisk, kinesisk - förstås - och framförallt finns det veganska Bookworm Café som lagar mat med kropp, själ, kärlek och natur i åtanke. Snälla, bli inte avskräckta! Stället är så myspysigt att till och med jordens största köttälskare skulle smälta som scrambled tofu på cafeéts hembakade fullkornsmackor bara av åsynen av denna orginalitet. 

Titta på bilden härnere: någon halvtimme efter att jag börjat min söndagstrekking över till byn på andra sidan ön träffar jag på ingången till en liten örtträdgård. Skylten utanför proklamerar: "open 365 days a year" och jag tänker att ja, det måste ju vara idag också, så jag snubblar in bland oregano, timjan och rosmarin i en härligt grön blandning. Och så där - längst inne bland alla strån och kvistar - ligger ett litet café som nästan är fullsatt med folk (typ fem stycken, för cafét är ganska litet). Jag rycker till när jag inser att jag står på tok för nära pippifåglarna i buren men sansar mig, får upp kameran och knäpper ett kort innan jag försiktigt smyger mig därifrån för att inte riskera att fåglarna attackerar eller ännu värre - att caféägaren ber mig sitta ner och ta en "healing herbal tea" mitt i fågelnästet...

Jag promenerar till byn på andra sidan ön och njuter av den helgrymma utsikten. El Fantastico! Jag passerar mysiga stränder med alldeles lagom mycket folk, jag går förbi bananplantager, små hus och större hus, och jag ser massa spindlar och inte lika exotiska hundar. Hamnen på andra sidan är långt ifrån Yung Shue Wan i mysighetsfaktor, men jag unnar mej lunch på skaldjursrestaurang innan jag börjar trippen tillbaka. Stora, grillade räkor med cashewnötter och selleri för 60 kronor - det ni! Smakupplevelse att minnas och en välbehövlig påfyllning innan nästa dagsetapp påbörjas, tillbaka till Bookworn Café och våfflorna för tio kronor i matståndet brevid. Knäna värker, svetten rinner och myggorna biter mina ben men adrenalinet pumpar och jag är väldigt glad när jag ser staden långt nedanför bergsväggen. "Åh så skönt, då var det bara att rulla ner då!" (och nej, det var inte Mount Everest eller ens Kebnekaise, utan bara en 2,5 timmes promenad. Ha överseende!)

(Revidering: tre bilder säger mer än tusen ord)

Ida och Johan (Karlstadsparet som snart blir Göteborgare) retar mig ganska ofta för mina - i deras tyckande - extremt toleranta smaklökar. De skulle antagligen varna er för att tro ett uns på vad jag säger - men maten från det kantonesiska köket är superdupergod!

Välkomstmiddagen på vår studentkantin på United College bjöd matiga läckerheter, sällskap av en Professor I Ett Ämne Som Jag Inte Kommer Ihåg, traditionell Mooncake och små fina pappersgrejjer med ljus i. Jag kan hålla med om att kycklinghuvudet som pryder fatet ser lite groose ut, men kycklingen är ju död och jag tror att man ska vara väääldigt hungrig för att börja knapra näpp och tuppkam... Det finns visst en sägen bakom kycklinghuvudet; om ett gäng arbetskamrater är ute och äter med sin chef och huvudet placeras i riktning mot en anställd, så betyder det att chefen har påkallat middagen för att avskeda personen. Annorlunda personalpolitik! Undrar om den anställda blir förbannad och går iväg, eller sitter kvar och äter bjudmat tills magen blir fyrkantig? 

Varsågoda, lite påfyllning från min, Roberts och Raes

djungelvandring förra söndagen!

Förrförra lördagen åkte jag och några svenskar, en tysk, en schweizare och en galen mexican till den portugisiska kolonin Macau, en timmes båttur från Hong Kong, för att gambla till oss lite extra klirr till studentkassan. Några av killarna förlorade pengar nästan motsvarande en månads middag här i Hong Kong, men risken att jag, Ida eller Marina skulle spela hål på våra pick-pockets var inte speciellt stor eftersom att vi bara gamblade för 20 kronor var. Vår stora utmaning för dagen var istället att komma in på casinot med flip-flops på fötterna (gick sååå bra med ett schysst leende!) och att sedan försöka knäppa så många kort som möjligt innan vi blev påkomna. Det gick också bra - en stund - innan en vakt kom fram till mej, spände ögonen i mina och var jättejättearg. Jag trodde nästan att han skulle sno kameran från mej så jag fick ännu en gång leeeee så käkarna gjorde ont.

Kolla skatten vi fick med oss hem! Coolt va?

Mmm, härinne var vi....

Jag och Ida spanar efter George Clooney, Brad Pitt och de andra grabbarna

i Ocean's Eleven och känner oss själva lika piffiga som Julia Roberts.

Portugal?

China rocks!

Och så kom vi då till världens åttonde största handelscentrum med världens mest trafikerade containerhamn, superlativens stad i Asien som moreover är världens tredje största filmproducent efter USA och Indien. Ändå är Hong Kong bara ett knappnålsöga stort i konkurrensen med grannarna!

1997 kom kinesiska och brittiska myndigheter överens om att Kina skulle överta kontrollen över Hong Kong under förutsättning att Hong Kong ska få fortsätta som en Special Administrative Region (SAR) med egna lagar om både ditten och datten, såsom det sociala och ekonomiska systemet och alla medborgerliga fri-och rättigheter. "Ett land, två system", är sloganen för Hong Kongs liberalkapitalistiska approach där avsaknaden av fackföreningar och arbetslagstiftning har gjort regionen till ett paradis för billig produktion. Tullkontrollen existerar knappast alls och skattesatsen är LÅG, ca 15%. Bankerna trivs som fiskarna i Hongkong-parkens dammar och jag trivs likaså, fast mest i Mong Kok, SoHo eller Tsim Sha Tsui där dumplings och eggplants bara kostar lite mer än kinamaten. Hong Kong har dyra restauranger, billiga restauranger, fina parker, vackra nationalparker, jättejättedyr shopping och äkta klockor för en tjuga. Hong Kong är Asien, Kina, London och itself på samma gång. Bankernas kvällssken lyser ikapp med Neonskyltarna på Nathan Road och Centrals uteställen sprider dofter och ljud som blandas med templens rökelser och musciserande. Hong Kong är NICE!

  Bank of China i mitten och några andra höjdare brevid. Vackert och hisnande, visst? (okej sorry, ni måste vrida lite på huvudet för att se...)

Victoria Peak en härlig eftermiddag med Kowloon i bakgrunden. 

SoHo:s gränder bjuder mys.