THIS IS AFRICA...

The town in the desert. 

MARIENTAL IS A SMALL TOWN in the southern part of Namiba, 4 hours drive from Windhoek. I came here with Elaine on Saturday afternoon and experienced the most beautiful landscape on the way down in the small mini bus. Mountains and sunset. We are here during the whole week to conduct a workshop in "Civic Education" - everything about the Namibian constitution, laws, politics, lobbying and advocating. I'm living together with Elaine's two sisters and the sisters' children, 2 and 9 years old and the sister's aunt. I'm asking Elaine were all the men are. "Oh, that's the 1 million dollar question, my friend", she says.

Yesterday afternoon, Elaine took me out to see the Mariental's mainstreet, just behind the railway. I got a mission from Robert, and as I wrote to him in my email afterwards: "We sat down in a shabby bar and I tried to get as much information about the city as I could; Traditions? Culture? Who are the people living here? Elaine and the owner of this dark little pub tried to help me, but as the owner said when I asked how they would advertise Mariental to a foreigner: "Aha, so what I would LIE about to put Mariental in a good light?". There's nothing here to see, according to the people living in the town. The unemployment is immense, alcohol abuses everywhere and a big, big misery is characterizing the place. Sorry hun, I really tried to get a positive picture and something worth seeing, but without success."  Moreover, some parts of Mariental was destroyed by disastrous floods in 2006. No one longer wants to invests in the city and it seems like Mariantal slowly disappears away...

Luckily, I've had two sweeties taking good care of me during these days :) Maybe the new future for Mariental? 

WELCOME TO AFRICA!

The Country

NAMIBIA IS NOT DEFINED as the least-developed country but as a lower-middle-income country. On the one hand, some of the 2 million Namibian inhabitants have a high level of development with an average per capita income of 2,000 US dollars per amnum. On the other hand, these indicators involves great social disparities. Namibia ranges the top of the list when it comes to inequal distribution of national wealth. 1% of Namibia's riches population earns more than half of what the most poor households earn together. Nearly 25% has HIV/AIDS. 35% unemployment. Corruption, lack of efficency, mismanagement and low productivity decreased economical and social progresses. 

The National Anthem

CHILDREN ALMOST MELTING AWAY in the heat on Saturday, when the Road Blablabla Department encouraged children to learn about how to behave in the traffic. My supervisor, Mrs. De Klerk, composed a song which was later performed by the most popular rap-artist in Namibia, Gazza:

"Before you cross the street,

don't move your arms and feet

Look right,

look left,

look right once more

That is our country's law"

Gender Equality?

UNFORTUNATELY NOT. Helena's boyfriend shows a wonderful example how it could look like, if Namibia was a more gender equal nation. The patriarchy is still dominant all over the country, and the culture gets stronger the further away from cities one goes. Women are oppressed by men through cultural values and a strong conviction about the female sub-ordination. Women lack benefits, education and job opportunities. They do not have economic independence and they do not have right to their own bodies. They are - more or less - men's property. 

Women's Action for Development Head Office

ELAINE (LEFT) AND LETHA (RIGHT) are two of 13 employees in WAD's Head Office in Windhoek. WAD works in all 13 Regions in the country, through groups called Community Voices. Members from these Community Voices are being educated by people from the Head Office, or by external trainers, in areas such as "Civic Education", "Gender Based Violence", nutrition, hygiene, HIV/AIDS, computer literacy, office administration etc. - everything depending on their needs in that particular region. The main purpose is to empower women to take control over their own lives. 

Mmmm, Hong Kong var en härlig tid. Och mamma, pappa och Ralle kom. Vilken jäkla stad! Goda drinkar i skyskrapor med utsikt över skylinen. Dumplings. Dim Sum! Underbara föreläsningar. Trygghet och aldrig, aldrig behöva vara rädd för någon eller någonting. Shit, det tänker jag på nu när jag sitter ute i Windhoeks förorter, klockan är 20.55 och jag undrar om jag kan gå och lägga mej redan...        

Och så avslutade vi kalaset med Thailand och Koh Lipe, och jag vann första pris! 

Gud, det var så länge sen jag var inloggad på bloggen att jag nästan glömt bort lösenordet... 

Jag har gjort massa tentor, fått en del sköna A:n och framförallt åker jag, Robert, Ida och Johan till Thailand imorgon bitti! Först en natt i Langkawi i Malaysia och sen vidare med båt till Koh Lipe. Ska bli fantastiskt underbart! 

Återkommer me schyssta strandpics efter hemkomst :)

Peace!

Åh, vad jag längtar efter er! Bara 2,5 dagar kvar nu...:) Ingen snö denna gång, dock... 

Jo, den kommer hit också. Det har tagit lite tid, men nu börjar mitt vardagsliv slå sej bekvämt tillrätta och det är så härligt! 

Hot Pot med hela korren! (Jag är vitingen där i mitten nånstans...)  Den stora, vita kokaren fylls med vatten och sen lägger man i precis den mat som man vill ha lagad - typ småkorvar, fishballs, nudlar, sallad, svampar -  och så läggs locket på, maten kokas och sen dyker alla ner med en väldig fart för att ta godbitarna. Hong Kong-specialitet!

Jag, Rae och Robert uppe på taket (ytterst förbjudet!) med en lite mer primitiv middag men åååå så god!

Intressant föreläsning av pakistansk gästforskare i min "Gender and Culture"-class.

Sorry, aktiviteten på bloggen har inte varit så väsrstans intensiv på sistone, men nu har jag förstått att Sverigehösten inte är så jätteupphetsande och att min kära mamma läääääääängtar så mycket efter sina barn på vift...:)

Kolla, så bra vi har haft det dom sista veckorna! 

Tillbaka i underbara Yangshou och flottfärd på floden. Sen blev jag magsjuk för matståndet intill vattnet var för lockande och maten kanske lite för gammal... När resten åkte tillbaka hem stannade jag en dag till, men då var magen fit for fight igen och jag NJÖT big times!

Vi cyklade på landet i Yangshou en hel dag och det var fantastiskt... Förra gången när jag ocg Matilda var där flöt vi nästan bort i vår egen svett, men nu var det alldeles perfekt och ibland till och med lite kyligt och gåshud på armarna :)

Felicia från Frankrike och Ibti från Sverige (fast utbytesstudent från Essex Univerity i UK) sitter och äter mat på en favvorestaurang intill vårt hostel inne i Yangshou. Underbar mat - och så billigt!

Jag och Robert har blivit kändisar. Karriären tog fart efter att vi vunnit vårt hostels karaoketävling med "Wonderwall" och "Country Roads". Värsta showen gjorde vi, och det föll sej så bra att vi blev tillfrågade att uppträda på United College 53rd Anniversery Dinner - för typ 400 pers. Alltså vi sjöng liksom inte riktigt en riktig sång,utan vi fick kantonesiska popsånger i öronen och sen fick vi sjunga så gott vi kunde och publiken gissa så gott dom kunde. Det lät typ: "Adododo, a wi shi da, lalalala, a di daam sang, oooo". Nu får vi skriva autografer hela tiden och vi håller som bäst på att träna in ett nytt uppträdande.

Jag ser lite bister ut men det är jag inte, jag har bara  solen i ögonen. Jag och Marina åkte till ön Chueng Chau och myste på stranden en stund och avslutade med skaldjur i eftermiddagssolen. Helt okej nedvarvning dagen innan tentan i Social Psychology (som jag inte fått tillbaka än, men som gick braaaa!)

Ytterligare helgnöje på stranden i Shek O tillsammans med Ida. Vackert och underbart och alldeles lagom med 27 grader i luften :)

Och så här trött kan man bli på tuben hem.

Så himlans mycke folk! Vi fick vänta 3 tåg innan vi lyckades pressa oss in. Friday afternoon = rush hour, for sure... 

Månfestival...

                       ...på äkta Hongkongvis, introduced by my roomie Yoyo :)

Första gången Ahlgren's Bilar, skumsvampar och Annas Pepparkakor ligger som mat till Gudarna och Yoyo's farmor? Most likely so...