Tack alla ni som tar er tid att skriva små och stora kommentarer här på bloggen! Som ni säkert har märkt lägger jag inte ut hälsningarna till allmän beskådan, utan väljer att behålla dem för mig själv. Det blir nog roligare för både er och mig!

Nu har jag, Asrin och Maite flyttat in i vårt nya hus och skolan har börjat på riktigt. Det har hänt så mycket de senaste veckorna så jag vet knappast var jag ska börja. Jag tittade precis igenom alla bilder som jag tagit sedan vi kom hit och ja, det är helt crazy… HELT crazy, no joke. Bara för att hålla er på sträckbänken ett tag till väntar jag med godbitarna och mjukstartar med en riktigt seriös skolgenomgång. Håll till godo!

Studierna i England sker alltså genom rättsvetenskapsprogrammet i Örebro, och jag förväntas därmed läsa juridiska kurser. Nu faller det sig ju så att fastighetsrätt, bolagsrätt och diverse landrättigheter inte är mina favvo-områden, så att kurserna skulle vara rent juridiska är en sanning med modifikation. Varje unit innehåller en timmes föreläsning och en timmes seminarium per vecka, vilket innebär ganska mycket skoltid.

Spanish for beginners är definitivt inte juridiskt men åh så kul! Jag kan numer presentera mig och berätta var jag kommer ifrån och fråga andra personer detsamma. Lärarna är toppenbra och det känns som om hela klassen går omkring och myser i ett rosa skimmer av Hasta la vista!, Buenos noches och Encantada. Gött!

Constitutional and Administrative Law handlar rätt och slätt om Englands konstitution (eller Englands brist på konstitution) och förhållandet mellan enskilda och staten. Kursen ges av en Dr. Lars Moseson, en utomordentligt vältalig man med svenskt påbrå. Allt är planerat in i minsta detalj och det låter seriöst som ett utdrag från en bok när han pratar, fast på ett bra sätt. Som tur är kan han inte svenska och har inte varit i Sverige på 15 år, så förhoppningsvis avslöjar han inte mina utsvävningar gällande den svenska konstitutionen (det är ju såå trevligt med jämförelser mellan länder, nu när det finns svenskar i klassen!).

European Human Rights ges av samme Dr. Moseson, även denna kurs minutiöst planerad. Jag har verkligen sett fram emot att läsa lite mer mänskliga rättigheter. Stora förväntningar.

Globalisation är en unit som jag träffade på av en ren tillfällighet. Den hör egentligen till Business Management-programmet (typ civilekonom) men jag fick tillåtelse att läsa den i alla fall. Jag hade en lektion idag och det är riktigt svårt! Det handlar om hur den fria marknadsekonomin rättfärdigar globalisation, om kapitalismens utveckling och om finansiella system. I slutet av året kommer vi till analyser av Kina, Indien och USA, om IMF och världsbanken. Spännande och utmanande. Vår lärare i kursen, Nick Pott, är en härlig klass för sig. Han är nå´n slags professor i nationalekonomi, tycks ha en förkärlek till alkoholhaltiga drycker och driver friskt med sin egen ovilja att konsumera. Kompetent och högst underhållande.

Substantive European Union Law. EG-rätt helt enkelt. Tack Gud för att jag har läst lite EG-rätt på svenska, för även om språket går bra måste jag säga att saker kompliceras en aning på Engelska. Nästa lektion handlar om den fria rörligheten för varor inom gemenskapen. Intressant i förhållande till Globalisation…

Police and Society skulle jag inte alls ha läst, men hoppade på den istället Human Resource Management. Ledarskapskursen (HRM) blev inte alls som jag tänkt mej. Min arbetsgrupp diskuterade bara ledarskap i förhållande maximerad företagsvinst och såg ut som frågetecken när jag pratade om genus, Carin Götblad och om att göra lite tvärtom. Så det blev en poliskurs istället. Den verkar relativt flummig och oorganiserad vilket ju passar alldeles utmärkt eftersom att resten av kurserna verkar kräva sitt. En så kallad puss och kram-kurs.

Så, that´s it. Framöver ska ni få både bilder och skildringar från roligare håll. Den som väntar på nå´t gott…

Klockan är på tok för mycket för att jag ska skriva mer än ett par korta rader. Vi har flyttat in i vårt nya hus idag och det känns alldeles fantastiskt, och än bättre blev det för några minuter sedan då jag upptäckte att jag kan koppla upp mej på grannens nätverk. Tack!

(Grattis på födelsedagen brorsan!)

Visst låter det skumt? Här har jag gått och funderat på än det ena och än det andra; ska CSN-pengarna komma i tid, kommer jag igenom securitychecken på Skavsta med två jackor eller kommer jag att svettas ihjäl innan jag når fram till England? Alla små oväsentligheter gick bra, men ni kan tro att jag fick hjärtat i halsgropen när en SARS-klädd människa gick igenom en av Southamptons centrala parker häromdagen, frenetiskt petande i marken med en lång stålpinne kopplad till en gul mojjagroj på hans rygg. Jag trodde att England skulle vara safe! Bilden klarnade dock efter en stund och jag kunde lugnt konstatera att SARS-personen antagligen var ute på vift och kanske inte vid sitt sinnes fulla bruk. Lite kul var det i alla fall. Fotobevis finns nedan.

I fyra dagar, sedan i söndags, har jag och Asrin gått och gått och gått och gått för att hitta någonstans att bo. Vi har varit på oräkneliga visningar och det ena stället har varit värre än det andra. Det spelar liksom ingen roll att f.d studenter har varnat oss om att standarden är toklåg jämfört med Sverige och att hyrorna är höga - sån´t tror man kanske på först när det syns… Vi har bott på ett trevligt gästhus under letandets dagar och lyxat oss med utemat varje dag. En taxichaufför sa att Englands nya nationalmat är indisk, och det finns indiska restauranger både här och där. Det gör mig såklart väldigt glad!

Nu har vi slagit oss till ro i ett riktigt studentområde som heter Polygon. Det tar högst fem minuter att gå in till stan och till universitetet, som ligger mitt i smeten. Dessutom finns det massor av mysiga caféer, restauranger och pubar runtomkring, så det går nog ingen nöd på oss. Vårt riktiga boende renoveras just nu (kan någon förstå vad det är med mej och renoveringar? They´re everywhere…) men vår hyresvärd har ordnat en tillfällig lägenhet åt oss. Jag, Asrin och en spansk tjej som heter Maite ska bo tillsammans. Ett oslagbart gäng.

Nu ska jag måla naglarna röda för nu är det galej på gång! Första exchangestudent-festen går av stapeln ikväll, med internationell buffé och allt. Det är jag, Asrin och Maite som ska dit och svänga våra lurviga tillsammans med massa spanjorer, fransmän, solbrända italienare, indier, afrikaner och en och annan skandinav. Trevligt värre!

Dagens bilder:

1) Fågelinfluensamannen

2) Indisk mat - mmm!

3) Husletande på alla möjliga ställen...

Jag var (tyvärr) lite för noggrann igår och ringde till Ryanair och frågade exakt hur mycket priset är per kilo övervikt på flyget som går imorgon. Jag blev inte särskilt överraskad och inte heller så jätteglad - 141 kronor per kilo! Rena rånet. Gårdagskvällen och morgonen har därför ägnats åt att plocka bort minst en tredjedel av den tänkta årsförbrukningen av diverse kläder, viktiga papper och andra nödvändigheter. Maria var här en sväng igår kväll och överlämnade en lila resekompis. Hans fötter är också lila och prasslar lite när man trycker på dom. Tanken är att jag ska krama lillen när jag känner mej ensam eller bara när jag vill ha någon att mysa med. Han har noga betraktat mina precisa vägningar av alla tveksamheter på vår lilla köksvåg och han har hjälpt mej att sålla bland allt viktigt och oviktigt (kolla in bilden - vilken baddare!). Vilken tur att jag har sällis. Tack Maria!

Imorgon kommer jag att svettas mer än vanligt. Mamma och pappa kom nämligen på den briljanta idén att jag faktiskt kunde ha dunjackan på mig på flygningen, istället för att lämna den hemma (den får inte plats i packningen!). Till saken hör att jag dessutom ska ha två t-shirtar, en tjocktröja, en sjal och skinnjackan. Och dunisen! Liiite varmt. Det kommer säkert att se kul ut också. Om incheckningspersonalen frågar om mitt klädval får jag helt enkelt säga att jag är en väldigt frusen person. (NOT).

Imorgon bär det iväg. Skitkul. Jag är bara glad och kan inte säga så mycket mer om det - jag vet ju liksom inte hur någonting blir. Vi ska i alla fall äta på restaurang imorgonkväll och det ska bli trevligt. Det är tur att jag är lättroad!

Jag återkommer från England.

Jisses, jag trodde väl aldrig att jag skulle ge mig in i bloggarvärlden. Facebook är avancerat nog... Men så fick jag ett mejl från Hedda där hon skrev att hennes indienresa gick att följa på hennes supersnygga blogg, med bilder o allt. Kul och bra idé. Jag nappade direkt och kan numer - med viss hjälp från Johanna (!) - visa upp mina små glimtar ur tillvaron.

Även om det just idag är ganska varmt ute känns det nästan mer som höst än som sommar. De senaste månaderna har bestått av typ tretton femtondelar jobb och två femtondelar semester. Semestern avnjuts i skrivande stund och innehåller till synes massa andra saker än fri tid (förstås beroende på om det handlar om fri tid eller fritid...). Jag övar i alla fall på att ta det lite lugnt.

Framöver åker jag till Southampton i England för att läsa lite smått och gott på Solent University. Det kan ju bli precis hur som helst, så därför känns det väldans skoj! Nästan lite "Indian feeling" - man vet aldrig vad som väntar... Och det är mest där bloggandet kommer in i bilden. Förhoppningsvis hittar jag på några nya vänner som kan bli porträtterade på sidan, kanske en lägenhet (eventuellt mer begränsad tillgång än på vänner, liiite pyrt på boendeplanet just nu!), en ny stad, nån snygg kändis från vaxkabinettet i London... Bloggen känns i alla fall som ett bra forum för nära och kära att hålla koll på mej; lite pics, lite skrivet. Vi får väl se vart det bär hän helt enkelt!