Jag har precis gått in och läst på mina gamla resedagböcker från Thailand (med kära Karin) och Indienprikatiken och det var så himla kul att jag nästan har skrattkramp i magen. Gud vilken skrivenergi och tossiga upptåg som det gamla goda livet bjöd på! Jag tror att vi var i Thaiet i typ en månad och resedagboken innehåll 22 inlägg. Braaa jobbat om man säger, men jag känner mej ju plötsligt väldigt oproduktiv och lite lat när det gäller mitt eget bloggande... Kan det ha att göra med åldern måntro? Mamma påminner mej om att jag fyller 24 ÅR och det är klart - åren börjar kanske ta ut sin rätt ;)

Nu sitter jag och funderar på om min lilla blogg har tappat hela sin vidunderliga läsarkrets under de gågna, oproduktiva månaderna. Det vore ju trist, speciellt om jag bestämmer mej för lite mer aktivitet. Å andra sidan insåg jag att gamla dagboksinlägg bjuder på många goda minnen bara för mej själv, så bara den anledningen är god nog för att jag ska printa ner lite vardagligheter. Kan ni inte skriva en kommentar om ni läser i bloggen?

Bara för att få lite nytändning ska jag skriva ett alldeles nytt inlägg för idag och den senaste tiden. Om jag inte hinner ändra mej och komma på nåt annat väldigt viktigt som måste göras vill säga (typ leta råttor under köksbänken).

Cheers.

Har ägnat de sista 30 minuterna åt att skriva det trevligaste inlägget ever... En knapp tryckte på sej av sej självt när jag nästan var klar och hela alltet försvann. Fan. Nåväl, nu ska jag på bio så tjuta får jag göra nån annan gång!

Hoppas att alla har det bra. Hej hopp!

Long time, no hear from tha blogg, I know...  Jag har borjat komma till ratta med universitetet, utekvallarna och andra skona rutiner, sa mitt i allt detta har bloggandet glomts bort lite...

Onsdagar ar definitivt basta dagen! Forst en lektion i Constitutional Law och sen tennis i flera timmar. Så himla kul! Jag har verkligen kämpat med min backhand sen jag började och i onsdags gick det tokbra. (Fast jag körde så hårt att jag fick en blåsa av racketet så nu måste jag bota mitt sår. Har hört att alkohol (!) ska vara bra, eller vad säger syster Mia?) Varje onsdagskvall ar det "Tennis Social", ALLTID med Fancy Dresses och en helkvall pa KAOS som rockar fett! Onsdagen slutar naturligtvis kl. 00.00 men våra nätter avrundas normalt runt  04.55. Typ.

Det ar mycket karlek i vart hus. Vi bakar kakor med hjartan pa, kollar film, gar pa bio och dricker te. Lots of love in this flouse, ar det staende uttrycket. Haromnatten vaknade jag vid 1-tiden och horde Ben spela gitarr och sjunga i sitt rum ovanfor mitt. Jag bara log och tankte att det hander nog knappast igen att jag blir GLAD av att grannarna spelar musik och stor min nattsomn! Men det ar ju sa mysigt, fullt med manniskor under ett o samma tak :)

Och nopp; jag har inte kört bil på fel sida av vägen. Tur, jag skulle säkert krascha.

Pics:

1) Jag bakar en limepaj från favvo-kokboken (förskottsjulklapp från mamma - tack!)

2) Vi har kommit på att det är väldigt kul att ha glasögon på oss på KAOS. Allt blir väldigt mörkt och vi ser så coola och tuffa ut! Här är Asrin, Pat (Pimp) och jag, innan avfärd.

3) Jag och Ben utmanar varann i Wii (eller vad det heter).Vi boxas och jag vinner. Såklart!

Jordens fest ägde rum i onsdags! Grabbarna upstairs hade laddat i över en vecka inför the big Halloween Hoedown i vårt Flouse (flat + house = flouse) och det var verkligen jätteotäckt pyntat i hela huset. Vartefter kvällen led blev nog pyntet ganska medtagen, men det var det säkert ingen som märkte eftersom att hallonsaften flödade...

Bild nr. 1: Klänningen som har förvandlat mej till THE Vampire är hyrd från vår underbara Fancy Dress-butik (jag har offrat mycket för denna klänning, bland annat ett skott i huvudet!). Visst ser det ganska creapy ut med sminkningen o allt? I love it!

Bild nr. 2: Kes är häxa och Pat är civilklädd superman.

Bild nr. 3: Djävulen Asrin is preparing... What is that? I´ve never ever seen it before. Lemon? Salt? Strange...

05.20 stod klockan på när jag kröp till kojs. Braaaa kväll!

En kort resumé på svenska: Jag och Asrin var på stan i tisdags för att fixa hallowenkläder till "The Halloween Hoedown" i vårt Flouse, när jag blev skjuten i tinningen av en soft airgun. Jag ringde till polisen som hämtade upp mej och Asrin i en riktig polisbuss och körde oss till stationen. Asrin fick gå in med en police officer och jag med en annan (tänk typ Troy i "Morden i Midsomer" så får ni rätt feeling...). Förhören började och här kommer delar av mitt Witness Statement:

"On Tuesday the 28th of October 2008 at about 5.10pm I was with my friend Asrin in Southampton as we were out shopping. We had just left a fancy dress shop near to the White House bar and started to walk towards the High Street and towards the centre of town. We walked on the pavement on the left side of the street. (...)

Suddenly I felt some pain to the left side of my face next to my eye on the temple. I immedately thought that someone had fired something at me and I said to my friend (in Swedish) "SHIT I THINK SOMEONES JUST SHOT ME". I turned around and saw someone on the pavement near to White House. All I remember about him was that he was a tale male in a black coat with black trousers and he was smiling. Asrin immediately was looking around and she told me she saw someone duck back into a window above the newsagents.

Being hit caused a lot of pain and I now have a slight bump on my temple with a small red mark. I don´t expect to be hit by anyone with anything when I´m just walking along the street."

Jag och Asrin sa hej då till Troyarna efter att de försäkrat sej om att vi mådde bra och inte ville följa med dem hem till Midsomer och hälsa på kommissarie Barnaby och äta Carols hembakade bullar. Vi tackade nej men sa att vi gärna återkommer, speciellt om det blir någon skördefest framöver, och gick istället hem till vårt krypin på 47 The Polygon. Som plåster på såren bakade vi chokladbollar och morotskaka.

Bildbevis finns nedan, både på skottet i huvudet och på att chokladbollssmeten var väldigt god.

Det som är världsbäst med att plugga är att det inte finns tillstymmele av söndagsångest. Imorgon bitti är det måndag. Min dag börjar med spanska 13.00 till 14.00, följt av en jättejättetråkig lektion i Police and society. Förra veckan somnade jag i klassrummet - på riktigt! Jag gjorde allt för att hålla mej vaken; nöp mej hårt i armen, skickade mess till Asrin och skrev saker i blocket. Inget hjälpte. Jag minns att jag tittade läraren i ögonen och försökte nicka instämmande, och plötsligt blev allt svart i några sekunder. Det bara snurrade till i bollen men sen vaknade jag. Shit, pinit värre. Det ligger därför nära till hands att helt enkelt inte gå på lektionen imorgon.

I fredags åkte Asrin till London och Maite till Spanien. Jag har inte varit själv en endaste stund sen vi kom hit för sex veckor sedan känns det som, så även om det var lite scary i början tror jag att det var behövligt. Landa lite. Jag har både påbörjat och avslutat min första uppsats, känns mycket bra. Ben och Pat var nere och fikade lite i lördags (och lånade damsugaren för andra gången sen vi flyttade in, hm...) och Pat lovade att läsa igenom uppsatsen innan jag lämnar in den. Jag tror att jag har hittat på en massa ord som inte finns. Vem vet till exempel att konkurrent inte alls heter concurrent på engelska (vilket borde vara det mest naturliga i världen) utan competitor? Skumt. Jag ska nog infoga lite svenska ord i det brittiska vokabuläret för att göra det lite mer förståeligt.

I går kväll var Sandra från tennislaget hos mej. Vi lagade mat och lånade en amerikansk komedi från vår personliga videobutik en våning upp. Jag somnade INTE. Det går framåt!

Bild numero uno: Jag lagar lördagsmiddag. Aubergingryta med pasta. Gott och billigt.

Bild numero dos: Vår landloard Paul har installerat brandvarnare i vårt hus. Det är jättebra, verkligen, men det känns aningen överdimensionerat. Vi har tre sovrum, en hall och ett kök och åtta brandvarnare. It makes so sense att ha en brandvarnare ovanför spisen! För några dagar sedan gick larmet när jag stekte ägg och herrejäklar vad det tjöt. Alla brandvarnare i vår lägenhet OCH i killarnas lägenhet gick på samma gång. Mitt i detta kaos förväntades jag springa ut till vår gemensamma entré och trycka in en mystisk kod på en stor väggdosa. Pat kom också nedrusande och jag skriker i panik på svenska - till Pat - typ "hur f-n får jag tyst på den här jäkla skiten??!". Pat såg definitivt ut som ett frågetecken efter mitt utbrott, men cool surfare som han är tryckte han bort oväsendet. Vi har dock lärt oss av våra misstag och därför fick Sandra träna sin forehand till förbannelse medan jag stekte auberginer, viftandes under brandvarnaren, om och om och om och om igen...

Ingenting liknar hemma. Här kommer lite random pics från huset:

1. Vårt fina, nyputsade hus! Mitt rum har fönster ut mot vägen, precis bakom den röda bilen. I lägenhten ovanför vår bor Ben, Kes, Damion och Pat. På grund av diverse happenings, vars innehåll jag inte behöver redogöra för närmare, pågår det ett smärre kring mellan de båda lägenheterna - tjejerna mot killarna (och tvärtom förstås!). I helgen har vi tävlat i vem som verkar ha roligast fest, mest folk på besök och vilken lägenhet som spelar högst musik när det egentligen är sovtime... Puh. Seriöst har det varit ganska onda blickar oss emellan. Jag och Asrin skyldiga Ben och Kes en middag, så vi kanske kan ta den i veckan och samtidigt skapa fred mellan de två lägren. Huset som vi bor i är i alla fall en klass för sig.

2. Jag på gatan utanför vårt hus. Som synes kör/står bilarna på FEL sida av vägen. Helskumt och jättefarligt, speciellt i början när vi kollade åt fel håll hela tiden. Bilarna och fåglarna har varit det farligaste i Southampton so far. Det fullkomligt kryllar av äckelduvor överallt. Från vårt hus till stan och universitetet tar det mellan 3 och 6 minuter att gå, just beroende på om jag tvingas ta omvägar förbi pippifåglarna i parken. Hur som helst är det väldigt nära till allting, och det är framförallt väldigt bra på natten. Pizzan hinner liksom inte svalna påväg från pizzabagar´n till husdörren. Om dessa pizzor kunde tala skulle de garanterat vittna om många tossiga efterfester på 47 The Polygon.

3. Asrin är min Englands-ängel. Det händer så sjukt mycket tokiga saker hela tiden så vi har minst ett par panikskrattanfall varje dag. Det är få förunnat! Framförallt håller vi ju oss väldigt unga genom att skratta så mycket. Asrin och Maite från Spanien (som också bor i huset) är min lilla familj nu. Vi håller koll på varandra; när vi kommer hem, hur skolan var, om alla har ätit middag och gått på toa som man ska. Asrin ska försöka göra så lite som möjligt i skolan det här året, så hon har precis bytt ett par units mot nybörjarengelska (bra val, hihi!). Jag tycker att det är en jättebra idé. Hon har redan en examen i Statsvetenskap och förtjänar lite lättsamhet. Dessutom kan vi ägna än mer tid åt att prata roligheter, gå till Asda och handla (vårt andra hem) och rocka fett på KAOS. Asrin äger.

4. Jag och Asrin har haft galet kul åt denna fantastiska bild, som inte alls är särskilt smickrande för en så proper and decent young girl like me. Läget på bilden är definitivt inte så illa som det ser ut. Den visar ju bara klart och tydligt att det ÄR gott med vin och att studenter kan offra mycket bara för att få sej en liten sipp... Faktum är att det har slinkit ner ett par vindunkar sedan vi kom hit. Utgång både två och tre dagar i veckan kräver sitt! KAOS är än så länge favvostället. Mycket billiga och bra studentpriser. (OBS! Bilden är ett skämt. Typ.)

5. Filmkväll en våning upp. Mysigt som tusan. Jag somnade ju såklart efter en liten stund, men det var trevligt så länge det varade!

6. Som tur är finns det andra saker att göra än att springa på KAOS i tid och otid. Äta middag och dricka vin till exempel. Ben och Kes (från vänster) bjöd mej och Asrin på en kulinarisk festmåltid för en tid sedan. Mycket trevligt. Lite appropå någonting helt annat bad grabbarna oss att springa ner till vår lägenhet och hämta lite grejjer som fattades. Typ bestick. Och tallrikar. Och glas. "Do you have a fryingpan as well? Thanks..." Tur att man har grannar. Speciellt om grannarna har inhandlat vissa attiraljer som faktiskt behövs för att intaga föda.

Enjoy!

I lördags studsade jag upp ur sängen tidigt som tusan och tog tåget till London. På väg ner till tågstationen lyssnade jag på Plain White T´s, njöt av den lite kyliga, disiga morgonluften och kände att lalalalalife is wonderful…

Tåget tog bara en timme och tjugo minuter, så jag var framme vid Waterloo Station redan vid 9-tiden. Det är häftigt att London bara ligger en dryg timma från mitt "hemma”! Och jag gillade verkligen vad jag såg - a lot! En riktig storstad med hög mysighetsfaktor, galet mycket affärer och människor överallt, från alla möjliga hörn av världen verkade det som.

Jag mötte min kompis Johanna och hennes granne vid 11-tiden på förmiddagen och vi startade upp med en riktig pangfika och pratade av oss om den senaste tidens happenings. I en jättekul butik i Covent Garden köpte jag ett par jättefina mjukis/pyjamasbrallor. Det behövs för vi lever praktiskt taget i mjukisar hemma i huset!

Oxford Street var betydligt mer storstadspulserande än det genuina Covent Garden, tokmycket folk, bilar, affärer… Puh! Vi åt mat tillsammans innan jag tog tåget tillbaka hem igen, för som traditionen kräver var det naturligtvis partaj hemma på gatan i Polygon på lördagskvällen. Mer London en annan dag. Som sagt, tur att jag bor så nära!

Lite bilder:

1) Jag posar med en människostaty utanför marknaden i Covent Garden.

2) Jag och Johanna ovanför underground-stationen.

3) Oxford Street